När vi ändå är inne på Heidegger… Han tillskriver ”Tillvarons varaförfattning” (”Seinsverfassung des Daseins”) vissa fundamentala egenskaper. En sådan är ”förfallet”. Heidegger skriver i ”Sein und Zeit”:

Genom prat, nyfikenhet och tvetydighet står det avtäckta och upplåtna i förställningens och tillslutenhetens modus. Varat till varandet är inte utsläckt, men rotlöst. Varandet är inte fullständigt förborgat, utan nätt och jämnt avtäckt, men samtidigt förställt; det visar sig – men i skenets modus. Likaså sjunker det dessförinnan avtäckta tillbaka i förställdhet och förborgadhet. Genom att väsentligen vara förfallande är tillvaron enligt sin egen varaförfattning i ‘osanningen’.